Det förekommer cookies på michaeladeler.com. Genom att fortsätta läsa på michaeladeler.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

01
/oktober
08:30

A FEW QUESTIONS..

Me & my little babies <3

God morgon! Jag vet inte om många av er brukar läsa mina kommentarer (antagligen inte) så jag tänkte ta upp några frågor som jag ofta återkommande brukar få där. Lika bra att skriva ett inlägg tänkte jag så att alla kan läsa i stället för att svara varje enskild person. Här kommer frågorna.

Fråga – Hej! Älskar eran podd, bland dom bästa. Jag har en fråga. Jag känner igen mig så mycket i dig gällande katastroftänk och ångest. Det har blivit så mycket värre efter att jag fick barn. Nu ska vår dotter snart börja på förskolan och jag har totalt PANIK! Mår så dåligt över att vara ifrån henne och inte ha kontroll över henne. Tänk om något händer liksom. Målar upp massa katastrof situationer i huvudet och håller på att bli galen. Va det lika för dig när dina barn började förskolan? Hur gjorde du för att hantera det? Tacksam för svar! Mvh Rebecka

Svar – Hej fina och supertack! Jag har fått så många liknande frågor om detta och alla (eller i alla fall väldigt många) verkar tycka att det är exakt lika jobbigt. Jag själv tyckte när mina barn började att alla verkade så chillade, och att det gick bra för dom, men att jag aldrig kommer att kunna släppa ångesten och oron över barnen så att jag lika gärna kunde ha dom hemma livet ut. Jag menar, jag trodde inte att jag skulle kunna jobba ens då det enda jag gjorde var att oroa mig och tänka på hur barnen mådde, hur dom kände osv. Dock gick det fort (fortare än jag trodde) att kunna koppla bort, göra annat och bara lita på att dom mår bra, har det bra och att det är en naturlig del i livet. Man måste våga släppa taget, hur tufft det än är. När jag märkte efter ett tag hur barnen växte, skaffade kompisar, var glada och längtade dit så blev det ju tusen gånger lättare. Jag brukar liksom tänka att alla (dom flesta) går på förskola och det är ju oftast en positiv upplevelse. Man växer, lär sig att ta hand om sig själv och fungera utan sina föräldrar, vågar släppa in andra vuxna och se att dom kan också trösta, stötta och finnas där, lära ut saker osv. Jag tror att det är viktigt för barnen att få uppleva det. När jag började inse detta var det så mycket lättare, även om det kändes jobbigt i början. Låt det ta sin tid och lita på att det kommer bli bättre, ni kommer att växa båda två. Du får mer energi som mamma av att längta och vara ifrån, och även din bebis/ditt barn.

Angående katastroftankar så finns dom ju alltid där i alla fall, men dom kommer att bli mildare ju mer du litar på personalen. Dom har koll, det finns mindre farliga saker där än typ på en restaurang (allt är ju barn-anpassat) och dom klarar sig. Dessutom så anpassar sig barn så lätt, dom lyssnar mer där än hemma, dom gör som dom andra barnen och följer regler. Tro det eller ej, men dom blir som små ljus när dom är där. Försök tänka positivt och att det kommer gå bra! Stort lycka till <3

//Good morning! I don’t know if any of you read my comments (probably not) so I’m planning to post a few questions here that I often get. It’s just as good to answer here in a post for all of you to read instead of answering every single person. Here are the questions.

Question – Hi! Love your pod, among the best. I have a question. I recognize myself so much in you regarding the disaster thinking and anxiety. It got so much worse after I had a baby. Now our daughter will soon start preschool and I have total panic! Feeling so bad about being away from her and not having control over her. Also thinking about something happening to her as well. I see a lot of disaster situations in my head and I’m going crazy. Was it the same for you when your children started preschool? How did you manage it? Mvh Rebecka

Answer – Hi beautiful and super thank you! I have received so many similar questions about this and everyone (or at least very many) seems to think that it’s just as difficult. My thoughts were, when my children started, that everyone seemed so relaxed, and that it felt okey for them, and that I would never be able to release the anxiety and anxiety about the children so that I could just as well have them at home with me for the rest of my life. I mean, I didn’t think I could work or do something else when the only thing I did was worry and thinking about how the kids were feeling, how they were doing, etc. However, it went really fast (faster than I thought) to be able to unplug, do other things and just trust that they were doing well, had a good time and that it’s a natural part of life. You have to dare to let go, no matter how tough it is. When I noticed after a while how the children grew, made friends, were happy and longed for it, it became a thousand times easier. I like to think that everyone (almost everyone) goes to preschool and that is usually a positive experience. You grow, learn to take care of yourself and function without your parents, dare to let other adults in and see that they can also comfort, support and be there, teach things, etc. I think it is important for the children to experience that. When I started to realize this, it was so much easier, even though it felt hard at first. Let it take it’s time and trust that it will get better, you will both grow. You’ll get more energy as a mother of longing and being away, and also your baby/child.

Regarding disaster thoughts, they are always there anyway, but they will be gentler the more you trust the staff. They have control, there are less dangerous things there than for example in a restaurant (everything is child-adapted) and they manage. Besides, children adapt so easily, they listen more there than at home, they do as the other children do and follow the rules. Believe it or not, but they become like little lights when they are there. Try to think positive and that it will turn out amazing! Good luck <3

FrågaJag talar inte svenska men skulle gärna höra om hur du hanterar din ångest! Kanske kan du göra ett inlägg här om det? Älskar din blogg !!!!

Svar – Tack fina och absolut. Mina tips är endast utifrån hur jag upplever och alltså inte vetenskapligt bevisat på något sätt, så vet inte om det funkar på alla men här kommer mina tips. Min ångest är ju främst av allt generell, vilket betyder att jag kan få ångest av olika platser/situationer som jag utsätter mig för. Det är väldigt sällan jag känner ångest hemma eller på en trygg plats så den typen av ångest är jag dålig på. Gällande den generaliserade ångesten så brukar jag alltid försöka lura min hjärna. När jag känner att panik-attacken och ångesten är på väg (tillexempel på en flygplats/buss eller matkö) så försöker jag tänka på annat. Kollar i telefonen, ringer en kompis (oftast min man) eller lyssnar på en jättespännande bok eller en podd. Allt alltså för att få min hjärna att fokusera på andra saker. Eftersom att jag är rädd för att svimma så har jag alltid dextrosol i väskan/fickan, och bara vetskapen av att den ”tryggheten” ligger där gör det enklare. Försök hitta sånna knep att ta till och försäkra din hjärna om att det hjälper, den finns där och händer någonting så kommen den saken hjälpa dig.

Sen tänker jag också alltid, när hjärtat börjar rusa, att ingen har någonsin dött av ångest, det är inget farligt. Det är ett fullt naturligt tillstånd som uppstår i kroppen, bara vid fel tidpunkt. Förr i tiden varnade denna signal oss för faror, utsöndrade adrenalin för att tex springa i väg och därför känns det obehagligt nu när man kanske tom står still med all denna adrenalin i kroppen. Låt adrenalinet komma och sedan passera, snart går pulsen ner igen, du behöver inte få panik, du kommer inte dö, det är bara en reaktion som råkade komma fel, ingenting är farligt. Andas djupt, fokusera inåt och som sagt, AVLED tankarna. Tänk i stället – vad ska vi äta till middag? Å vilken fin klänning jag såg på den där kvinnan, undra vart den kommer i från? osv. Hoppas att något av tipsen kan hjälpa <3

//Question – I don’t speak Swedish but would love to hear about how you manage your anxiety! Maybe you could do a post here about it? Love your blog!!!!

Answer – Thank you beautiful and absolutely. My tips are only based on my experience and not scientifically proven in any way, so I don’t know if it works on everyone but here are my tips. My anxiety is mainly generalized anxiety, which means that I can get anxiety from different places/situations that I expose myself to. It’s very rare that I feel anxiety at home or in a safe place so that type of anxiety I don’t know so much about. Regarding the generalized anxiety, I always try to fool my brain. When I feel that the panic attack and anxiety are on the way (for example at an airport/bus or food queue) I try to think of something else. Checking my phone, calling a friend (usually my husband) or listening to a very exciting book or podcast. In other words everything to get my brain focused on other things. Since I’m afraid of fainting, I always have dextrosol (sugar pills) in my bag/pocket, and just the knowledge that that ”security” is there makes it easier. Try to find tricks like that and assure your brain that it helps, it’s there and if something happens this thing will help you.

Then I also always think, when the heart starts to rush, that no one has ever died of anxiety, it’s not dangerous. It’s a fully natural state that occurs in the body, only at the wrong time. In the past, this signal warned us of dangers, gave as a adrenaline rush, to help us run away and therefore it feels uncomfortable now that you may even stand still with all this adrenaline in your body. Let the adrenaline come and then pass, soon the pulse goes down again, you do not need to panic, you will not die, it’s just a reaction that happened to come in the wrong place and time, nothing is dangerous. Breathe deeply, focus inwards and, as I said, DIVERT your thoughts. Instead you can think about – what we should eat for dinner? What a beautiful dress that woman had, I wonder were it’s from? etc. Hope some of the tips can help <3

FrågaBra ide! Det är ett bra sätt att lära känna dig mer. Jag har en känsla av att du var mer personlig tidigare, så jag tror att det skulle vara kul att läsa den här typen av inlägg igen.
Mina två frågor 1. Vill du ha fler barn? Varför inte? Skulle du ändra någonting i ditt liv före/efter att du fått barn? Ångrar du någonting? Vad är ditt råd till framtida mödrar?
2. Är du orolig att dina barn inte blir nöjda med hur mycket uppmärksamhet du ger dem på din blogg/Instagram när de är gamla/äldre? Hur tror du att dina sociala mediekanaler/vanor förändras när dina barn blir äldre? Planerar du att göra vloggar också?

Svar – Vad kul att du tycker det! Ska försöka svara så bra jag kan. Börjar med fråga 1. Just nu vill jag inte ha fler barn, är väldigt nöjd med mina två. Upplever att allt blir lättare ju äldre dom blir och jag vill inte kasta mig tillbaka till spädbarnsåren, är klar med det. Sen kanske jag ändrar mig i framtiden men just nu är jag nöjd. Jag vet inte om jag skulle ändrat någonting, det är så svårt att säga. Det jag i så fall skulle velat göra annorlunda efter mitt första barn är att försöka att ta en dag i taget, inte vara så stressad och orolig över allt. Bara låta saker komma till mig, inte stressa över att ta den där ”första promenaden” eller komma tillbaka till min gamla kropp. Jag hade nog njutit mer, varit snällare mot min kropp och lyssnat mer på den. Även öppnat upp mig lite mer mot andra, kanske berätta att allt inte är på topp dom första veckorna (det var det inte för mig, speciellt inte med första). Jag var till och med besviken efter förlossningen eftersom att ingenting blev som jag trodde. Jag kände inte känslorna som jag trodde (total lycka), jag var mer rädd, chockad och i någon typ av kris. Förstod inte vad som hänt, hur jag skulle göra, vem jag är eller hade blivit. Väntade konstant på den där bebisbubblan som aldrig kom och skämdes över att jag inte verkade känna som andra mammor som svävade på moln. Rådet där är att ta det som det kommer, majoriteten svävar inte på moln. Första tiden med en bebis är både skrämmande, läskig och underbar på samma gång, och det går i vågor hela tiden. Ena sekunden är du glad och andra helt förstörd för att man inte förstår vad som händer och allt är OKEJ. Inget är konstigt eller något du ska känna dåligt samvete för. Det är en miljard hormoner som frisätts i kroppen och alla reagerar olika på det. Var inte så hård mot dig själv, försök bara hålla dig kvar i berg-och dalbanan så gott det går och rid ut stormen. Det kommer gå över förr eller senare.

Fråga 2. Nej det är jag inte orolig för. När dom blir tillräckligt stora för att bestämma själva vad dom vill så får dom såklart göra det. Nu bryr sig ingen av dom, dom är för små. Jag hoppas och tror att dom bara kommer att se det som en kul grej när dom blir äldre, annars får jag väll sitta och ta bort allting, eller låsa bloggen, hehe. Mina vanor kommer nog ändras när dom blir äldre då dom kommer ha en egen vilja. Jag tror att det då blir lite mer fokus på mig själv och mindre på dom. Det sker nog naturligt skulle jag tro. Angående vloggar så vill jag så gärna börja med det, men jag har inte tid. Eller jag kanske har tid men har bara inte prioriterat det. Vill prova göra en första vlogg snart, ska bara hitta rätt tillfälle, hehe. Återkommer med det.

Hoppas att ni fick svar på era frågor. Skulle ni vilja ha en frågestund här på bloggen snart? Då kanske jag inte kan svara lika utförligt på alla frågor, men någonting i alla fall. Om ni vill så får ni gärna kommentera så kan jag lägga upp ett sånt inlägg senare där ni får ställa era frågor. PUSS <3

//Question – Great idea! It’s a good way to get to know you more. I have a feeling you were more personal in the past, so I think it would be fun to read these kind of posts again. My two ideas/questions: 1. Do you want to have more children? Why (not)? Would you change anything in your life before/after having kids? Do you regret anything? What is your advice to future mothers?

2. Are you concerned your children won’t be happy about the amount of attention you give them on your blog/Instagram when they are old(er)? How do you think your social media channels/habits will change when your children get older? Do you plan to do vlogs as well?

Answer – Happy you feel that way! I’m going to try to answer as good as I can. Starting with question 1. Right now I do not want more children, I’m very satisfied with my two. I feel that everything gets easier the older they get and I don’t want to throw myself back to the infant years, I’m done with that. Then maybe I will change my mind in the future but right now I’m satisfied. I don’t know if I would change anything, it’s so hard to say. What I maybe would like to do differently after my first child was born is to try to take one day at a time, not to be so stressed and worried about everything. Just let things get to me, don’t stress about taking that ”first walk” or get back to my old body. I should have enjoyed more, been kinder to my body and listened to it more. Also opened up a little more to others, maybe tell you/them that everything is not on top in the first few weeks (it was not for me, especially not with the first). I was even disappointed after the birth since nothing became as I thought. I didn’t feel the emotions I thought (total happiness), I was more scared, shocked and in some kind of crisis. I did not understand what happened, how I should do, who I was or had become. I was constantly waiting for that ”baby bubble” that never came and I was ashamed that I didn’t seem to feel like other moms hovering on clouds. The advice I have there is to take it as it comes, the majority does not hover on clouds. The first time with a baby is both scary, terrifying and wonderful at the same time, and it comes in waves all the time. One second you are happy and the next completely ruined because you don’t understand what’s happening and everything is OK. Nothing is strange or something you should feel bad about. There are a billion hormones released in your body and everyone reacts differently to that. Don’t be so hard on yourself, just try to stay in the roller coaster as best you can and ride out the storm. It will pass sooner or later.

Question 2. No, I’m not worried about that. When they get big enough to decide for themselves what they want I’m going to let them. Now none of them care, they are too small. I hope and think that they will just see it as a fun thing as they get older, otherwise I will have to sit down and remove everything, or lock the blog, hehe. My habits will probably change as they get older as they will have their own will. I think there will be a little more focus on me and less on them. It probably happens naturally, I would think. Regarding vlogs, I would like to start with it, but I don’t have the time. Or I may have time but just haven’t prioritized it. I want to try to make a first vlogg soon, I just have to find the right opportunity, hehe. I will get back to you with that.

Hope you got answers to your questions. Would you like to have a question time here on the blog soon? Then I may not be able to answer all the questions in detail, but at least something. If you would like that please leave a comment. In that case I can post such a post later where you can ask your questions. XOXO <3

4 kommentarer



10
/september
17:00

A TUESDAY QUESTION

Jag frågade er tidigare vad ni vill läsa om här på bloggen och har fått både DMs och kommentarer om att ni vill höra lite om mitt sjuksköterske yrke. Eftersom att ni är många som frågar så tänkte jag svara på det nu. Den här kommentaren fick jag tidigare i veckan.

Gärna recept, träning/hälsa, vardagar i bilder, mer personligt, tankar kring framtid mm.
Även mer om den utbildningen du gjorde och hur tankarna är kring det eftersom du bara jobbar med sociala medier, hörde i podden att det eventuellt var något gällande din yrkesroll som ssk som var på g, nyfiken på att höra dina tankar kring det. Hur känns det och varför jobbar du inte som sjuksköterska längre? Ett längre inlägg om varför du slutade med det kanske? Jag själv är ssk och är lite nyfiken kring tankar mm. Kram

//I asked you earlier what you wanted to read about here on the blog and I’ve gotten a lot of DMs and comments about you wanting to hear about my profession as a nurse. Since there are so many of you I’m planning to answer that right now. I got this comment sent to me earlier this week.

Gladly recipes, exercise / health, everyday life in pictures, more personal, thoughts about the future etc.
Even more about the education you did and how the thoughts are about it because you only work with social media, I heard in the podcast that there was possibly something about your professional role as a nurse on it’s way, curious to hear your thoughts about it. How does it feel and why don’t you work as a nurse anymore? A longer post about why you stopped working as a nurse maybe? I’m a nurse myself and am a bit curious about thoughts etc. Hug

This picture is from when I worked as a nurse at Södersjukhuset 2013. Unfortunately almost the only picture I have. 

Hej fina och tack för din kommentar. Jag ska försöka svara på allt här. Jag blev klar sjuksköterska 2011 och började då direkt jobba på en akut stroke avdelning på SÖS. I början tyckte jag att det var det roligaste jag gjort men ju längre tiden gick, ju fler nedskärningar började på vår avdelning (och alla avdelningar). Det som tidigare hade varit lite stressigt kändes nu som en DRÖM, och allt det ansvar och all den press man hade på sig var helt omöjlig att förhålla sig till. Jag hade hjärtklappning varje dag efter jobbet, var livrädd att glömma bort någonting viktigt och försökte verkligen göra allt så bra jag kunde. Om någon kollega var sjuk en dag så fick ingen av oss andra där ihop det, det fick liksom inte hända. Det kändes inte sunt att jobba så och jag mådde inte bra av det så jag bytte spår och började jobba natt i stället, då det fortfarande var relativt lugnt då. Det funkade för mig.

Efter ett år av enbart nattjobb kände jag att jag ville göra någonting nytt och sa upp mig. Planen var att jobba hos min mamma under tiden som jag funderade på vad jag egentligen ville göra. Mitt i den vevan blev jag gravid med Livia, spenderade mer tid i Spanien, växte på mina sociala medier och hann aldrig tillbaka till jobb innan jag blev gravid igen.

Om jag ska vara helt ärlig så har jag inte planerat att gå tillbaka och jobba som sjuksköterska igen, i alla fall inte på en avdelning och inom den vanliga vården. Det är ingenting för mig. I stället kom jag ju in på injektionssjuksköterska utbildningen förra året. Allt var super och jag trivdes verkligen, även om jag tyckte att det kändes svårt och läskigt. Fillers är ingenting jag någonsin varit intresserad av så det känner jag att jag inte vill göra, men botox däremot tycker jag är kul och vill väldigt gärna utöva i framtiden. Jag har bara inte funnit tiden ännu. Jag var påväg in i ett företag med en tjej som kontaktade mig men det kändes tillslut inte rätt i magen och jag valde att lyssna på det.

//Hi beautiful and thanks for your comment. I’m going to try to answer all of it here. I became a registered nurse 2011 and then started to work right away at an emergency stroke department at SÖS. In the beginning I thought it was the funniest thing I’ve ever done but as longer time went, the more staff cuts started to happen at our department (and all the departments). What earlier was a bit stressful now felt like a DREAM, and all the responsibility and all the pressure now felt totally impossible to handle. My heart was racing every day after work, I was terrified to forget something important and really just tried to do everything as well as I could. If one of our colleagues were sick one day none of us could could do all the things we needed to do so that just couldn’t happen. It didn’t feel healthy to work like that and I didn’t feel well doing it so I made some changes and started to work just nighttime instead, since that was the only time when it was relatively calm. That worked for me. 

After one year of only working night shifts I felt that I wanted to do something else and quitted my job. The plan was to work with my mom during the time I figured out what I wanted to do. In the middle of that I got pregnant with Livia, spent more time in Spain, my social media channels grew and I never had the time to return to work before I got pregnant again. 

To be honest I don’t plan to ever go back and work as a nurse again, at least not in a department in the ”regular” health care. That’s nothing for me. Instead I found that injection nurse education last year. Everything was super and I really loved it, even if I thought it was kind of hard and scary. Fillers is nothing I’m interested in so I don’t want to do that, but I really love botox and would love to work with that in the future. I just haven’t found the time yet. I was close to start up a company with a girl that contacted me but it didn’t feel right in my gut and I chose to listen to that. 

Sorry for the bad quality, but this one was also taken around 2013, and the phones were not that great then, hehe. 

För en vecka sedan blev jag kontaktad av en bekant till mig som ska starta upp ett nytt företag och koncept här i Sverige i december. När vi pratade och han berättade om sina planer så fick jag sån otroligt bra magkänsla. Jag blev på riktigt peppad och glad, och så har jag inte känt på länge. Jag kände/känner att jag tror på detta så mycket och vill vara med på detta och därför valde jag att ta ett möte och diskutera det. Nu har vi inte skrivit några papper ännu osv, så vill helst inte säga för mycket, men som sagt har jag en bra magkänsla. Jag ska prata med honom senare om det är okej att gå ut med vad det är eller inte, så återkommer. Allt jag kan säga är att det har med mitt sjuksköterskeyrke att göra.

Tillbaka till botox och fillers då. Jag är så glad att jag gick denna utbildning. Jag har lärt mig så mycket och hoppas och tror att jag i framtiden kommer att jobba även med detta. Sjuksköterskeyrket är så brett så det finns utrymme att göra allt man vill. Jag tror bara att man ska följa sin magkänsla. Jag brukar vara dålig på att göra det i det ”vanliga” livet, men när det kommer till jobb så är jag mycket bättre på det. Känns det inte rätt för mig så byter jag, gör om och försöker hitta rätt. Det är ett bra tips jag kan ge er. Lyssna alltid på din magkänsla.

Hoppas att du fick svar på din fråga. Om du eller ni andra undrar någonting mer om detta så är det bara att fråga. Min plan är att ta upp en längre kommentar/fråga här i bloggen varje tisdag. Är det något ni skulle gilla? Som ett återkommande lite längre inlägg. Det blir mycket outfits här inne och vardagsinlägg så jag kan tänka mig att ett lite djupare inlägg i veckan kanske är uppskattat? Dela gärna vad ni tycker. PUSS <3

//One week ago I was contacted by a friend of mine who’s starting a new company and concept here in Sweden in december. When we talked and he told me about his plans I really got such a good gut feeling. I was so excited and happy, and I haven’t felt like that in a really long time. I felt/feel that I believe in this so much and want to be a part of it so therefor I chose to take a meeting to discuss it. Now we haven’t written any papers etc yet, so I don’t want to say to much, but as I said I have a really good gut feeling. I’m going to talk to him later if it’s okey to tell you about what it is or not, so I’ll get back to you with that. All I can say is that it has to do with my nursing profession.

Back to botox and fillers. I’m happy that I did this education. I’ve learned so much and I really hope and think that I will perform this in the future too. The nurse profession are so wide so there is space to do everything you want to. I only think you need to follow your gut. I’m really bad at doing that in my ”everyday” life, but when it comes to work I’m a lot better. If it doesn’t feel right for me I change, redo and try to find the right way. That’s a good tip I can give you. Always follow your gut. 

I hope I answered your question here. If you, or anyone else, wonder anything more about this you can just ask me. My plan is to answer one longer comment/question here on the blog every Tuesday. Is that something you would like? Like a recurrent longer post. Otherwise you get a lot of outfit posts and everyday posts in here so I can imagine that one deeper post a week might be appreciated? Please share what you think. XOXO <3

6 kommentarer



26
/juni
09:12

A GOOD MORNING

Me & my husband <3

God morgon! Vi vaknade ganska tidigt hemma idag och hade tid för en lång frukost tillsammans. Det gör verkligen så mycket för humöret att inte behöva stressa på morgonen, i alla fall för mig i den perioden i månaden jag är i nu. Den här gången har min PMDS varit värre än värst. Har verkligen inte känt mig såhär arg och nere på länge. Nu är det dock bara en dag kvar på det, sen vet jag att jag mår bättre.

//Good morning! We woke up pretty early today here and had a long breakfast together. It really does so much for the mood to not have to stress in the mornings, at least for me in this period of the month I’m in now. This time my PMDS have been worse than worse. I have not really felt this mad and down in forever. Although now it’s just one more day of that, then I know I will feel much better again. 

Vi promenerade till förskolan tillsammans idag. Jag och Jens gick och barnen cyklade. Så mysigt. Ser ni föresten hur bruna mina ben ser ut? All thanks to Ida Wargs magiska BUS. Jag använder Instant tan.

//We walked to the preschool together today. Me and Jens walked and the kids we’re biking. So cozy. By thee way, do you see how tanned my legs are? All thanks to Ida Wargs tanning products. I use Instant tan. 

Jag måste bara ge lite extra cred till den här mannen idag. Jag fattar inte hur han orkar stå ut med mig. Jag har såklart mina bra stunder också men när jag är såhär negativ, arg och deppig som jag blir några dagar i månaden så får han ta så mycket skit. Han vet ju att det inte är ”jag” och håller sig undan så mycket han kan men jag tänker att det ändå måste vara jobbigt. Jag är så tacksam att han alltid ställer upp för mig, underlättar, gör saker bättre och håller sitt humör uppe. Alla borde få ha en sån här man i sitt liv. Min absolut bästa vän. Jag är så dålig på att säga det till honom. Han förtjänar att höra det varje dag, flera gånger om.

Nu ska jag byta om och åka in till stan på lunch. Ha en underbar onsdag, PUSS <3

//I also need to give some extra cred to this guy today. I don’t understand how he can put up with me. Off course I have some good moments too but when I’m this negative, mad and depressed like I get a few days every month, he just have to put up with to much crap. Her knows that that’s not really ”me” and he stays away as much as he can but I still imagine that it have to be hard. I’m so thankful that his always there for me, makes things easier, better and keeps his mood up. Everyone should get to have a man like this in their lives. My absolute best friend. I’m so bad at telling him that. He deserves to hear that everyday, several times around. 

Now I’m going to change and go in to town for some lunch. Have a wonderful Wednesday, XOXO <3

6 kommentarer



18
/mars
18:00

GOING THROUGH SOME OLD PHOTOS..

Idag kom mamma förbi mig med massor av gamla album på oss när vi var små. Hur kul är det att sitta och kolla i album? Sånt finns ju liksom inte längre på samma sätt. Där tog man ju en bild som man inte direkt kunde se, utan fick snällt vänta på att framkalla. Nu kan man ju ta flera bilder samtidigt och välja ut den bästa, men förut hade man liksom bara en chans, om man inte ville slösa på filmrullen, haha. Kontraster alltså.

//Today my mom came by with a lot of old albums of us when we were younger. How fun to sit and look in those kind of albums? You don’t have that in the same way anymore. Then you just took a picture that you couldn’t see right away, you had to wait for the film to be developed. Now you can just take a lot of pictures of the same thing and pick out the best one, but before you just had one chance, if you didn’t want to use up all the film, haha. These contrasts. 

Här är mamma, pappa och jag. Ingen aning om min ålder här men kan gissa på 12-13 år. Tycker ni att jag är lik någon av mina föräldrar?

//Here is my mom, dad and me. I have no idea how old I am here but I can guess on like 12-13 years. Do you think I look like one of my parents? 

Här är jag och mormor. Jag vet inte ålder här heller med tippar på 14 år. Jag var verkligen en riktig fjortis på den tiden, haha. Rakade ögonbryn, stora runda ringar som örhängen och linne så att man skulle se att jag hade bh, fast jag inte als behövde det, hehe. Det var tider det.

//Here is me and my grandmother. I don’t know my age here either but I guess about 14 years old. I really was a big teenybopper at that time, haha. Shaved eyebrows, big hoop earrings and a tank top so that you could see that I was wearing a bra, even though I didn’t need it, hehe. Those times. 

Jag och janni på en strand, någonstans. Tycker ni att vi är lika oss nu? Förresten, spana in vampyren i högra hörnet, HAHA. Seriöst?

//Me and Janni on a beach, somewhere. Do you think that we look like ourselves? By the way, check out the vampyre in the right corner, HAHA. Seriously? 

Om någon av er hörde podd-avsnittet där vi pratade om vilken klädstil vi hade när vi var yngre så kanske ni minns att jag sa att jag alltid hade på mig en Fila tröja. Detta var den tröjan jag älskade mest och använde så ofta jag kunde, hehe. 13 år fyllde jag här. Notera då att jag fyller år 17 juli, så mitt i sommaren, och ändå envisades med att ha på mig en stor och varm Fila tröja.

//If anyone of you heard the podcast episode were we talked about what clothes we were wearing when we were younger you might remember that I said that I always wore a sweater from Fila. It was this sweater that I loved the most and always wore, hehe. I was turning 13 years old here. Then note that my birthday is the 17th of July, so in the middle of summer, and I still wanted to wear a big and warm sweater from Fila. 

Jag och Janni innan en skolavslutning, haha. Alltså på riktigt, vad har vi på oss? Orkar inte. Kommer ihåg att jag älskade den där tröjan också. Blandade att ha den till jeans, jeanskjol och vit kjol och kände mig alltid så fin. Kul att minnen kommer tillbaka när man ser korten. Tack mamma för att du sparat så många kort på oss, måste göra samma till mina barn <3

//Me and Janni before our summer Hollidays, haha. For real, what were we wearing? I can’t handle it. I remember that I loved this shirt so much too. I always mixed wearing it with jeans, a jeans skirt or a white skirt and always felt so beautiful. It’s so fun with all the memories that comes back when you see these pictures. Thanks mom for saving so many pictures of us, I need to do the same thing for my kids <3

2 kommentarer




07
/mars
19:00

10 THINGS YOU DON’T KNOW ABOUT ME

Det var så sjukt länge sedan jag körde en lista med saker ni inte vet om mig så jag tänkte göra en nu. Jag tycker att det är svårt att komma på saker men såklart finns det ju massor som ni inte vet om mig. Här kommer en del av det.

1 – Jag älskar att sova i ett riktigt kallt rum. Vi snackar alltså att ha öppen balkongdörr mitt i vintern. Jens håller på att bli tokig på mig då han måste frysa hela nätterna medans jag sover absolut bäst när det är typ 15 grader i rummet.

2 – Jag är aldrig sen. Det värsta jag vet är folk som är sena, tycker att det är så respektlöst (älskar dig ändå Edita, haha). Om jag går på event osv så är jag oftast alltid först där. Dom få undantagen jag är lite senare är på grund av att jag gått dit med någon annan (typ Edita), men aldrig någonsin när jag är själv.

3 – Ingen kanske har missat att jag är kontrollfreak men det är på den nivån att om jag ska iväg och resa så kan jag inte ha stökigt i min resväska. Om saker har flyttats omkring under resan (tex flyg) så packar jag alltid om när jag kommit fram. Klarar verkligen inte av att veta att den är stökig.

4 – Jag hatar kallt vatten och dricker det alltid ljummet. Kan verkligen inte dricka iskallt, då känns det som att jag ska kräkas. Hellre jättevarmt vatten än kallt. Detta gäller alla drycker (undantag champagne för den dricker man så långsamt så då funkar det med kallt).

5 – Jag presterar alltid dåligt under press. Jag hatar att behöva bevisa någonting för någon och ger alltid upp i stället. Detta gäller allt, ta körkort (uppkörning), praktiska prov och träning. Jag tror inte att jag kan ha en personlig tränare för då skulle jag gå därifrån bara. Mina bästa träningspass är när jag pushar mig själv, utan någon som ska kolla på. Då presterar jag på topp.

//It was a really long time ago that I did a list with things you don’t know about me so I’m planning to do one now. I think it’s so hard to think about things but of course there are a lot of things you don’t know. Here are some of it. 

1 – I love to sleep in a really cold room. We are talking open balcony doors in the middle of the winter. Jens are going crazy since he have to freeze during the whole night while I sleep so good when it’s about 15 degrees in the room. 

2 – I’m never late. The worst thing I know is people who are late, it’s such a lack of respect (I still love you Edita, haha). If I go to events etc I’m always the first one there. Those few exceptions that I have when I’ve been late is when I go with someone else (like Edita), but never ever when I go alone. 

3 – No one might have missed that I’m such a controllfreak but it’s on that level that if I’m going somewhere I really can’t have a messy bag. If things move around during the trip (for example on a flight) I always repack when I arrive. I really can’t handle the mess. 

4 – I hate cold water and always drink it luke warm. I really can’t drink ice cold, it feels like I’m going to vomit. I rather drink really hot than cold. This includes all drinks (except for champagne since you drink it so slow and then cold works). 

5 – I’m always preforming bad under pressure. I hate to have to prove something for anyone and always just give up instead. This regards everything, take my drivers licens (driving test), practical tests and workout. I don’t think that I could have a personal trainer since then I would just leave. My best workout sessions is when I’m pushing myself, without anyone watching. Then I preform my absolute best. 

6 – Jag är dålig på att träffa nya människor. Jag misstänker att jag har någon typ av diagnos för jag vet verkligen inte hur man gör. Jag frågar sällan frågor tillbaka, inte för att jag inte kommer på någon fråga, jag är bara helt enkelt inte intresserad. Konstigt att säga kanske (låter väldigt ego) men så funkar jag. Om jag frågar tillbaka så är det för att jag hela tiden försöker påminna mig själv att göra det för att inte vara otrevlig, det kommer liksom inte naturligt.

7 – All min vakna tid tuggar jag tuggummi. Enda tiden på dagen när jag inte gör det är när jag äter. Detta märks på mina käk-muskler, som har blivit så mycket större nu än förut när jag inte gjorde det. Kanske ska köra lite botox där så att jag inte ser ut som en fyrkant snart, hehe.

8 – Jag hatar salt. Om jag tex äter chips så kan jag bara äta några stycken och sedan får jag nog. Jag har aldrig salt på maten och känner direkt om någon saltat min pasta. Värsta jag vet.

9 – Jag har ett katastrof-tänk utan dess like. Varje gång jag varit och handlat och Jens är hemma med barnen förväntar jag mig att en ambulans står utanför porten när jag kommer tillbaka och någonting har hänt. Varje gång.

10 – Jag har otroligt lätt för att göra mig av med saker, kläder jag inte använder eller saker jag inte tycker passar in. Jag är med andra ord helt tvärt emot en samlare. Finns det något ord för det?

Det var dom sakerna jag kunde komma på, hehe. Berätta någonting ingen annan vet om er! Sånt är så kul att läsa. PUSS <3

//6 – I’m really bad at meeting new people. I suspect that I have some kind of diagnosis since I really don’t know how you do it. I rarely asks questions back, not because I can’t think of any question, I’m simply just not interested. It might sound weird to say (sound very ego) but that’s how I work. If I ask something back it is because I always try to remember myself to do it to not seem rude, it doesn’t come to me naturally. 

7 – All of my awaken time I chew gum. The only time of the day I don’t is when I eat. You can see that on my jaw-muscles, they have gotten so much bigger lately. I might do some botox there soon so I don’t look like a square, hehe.

8 – I hate salt. If I for example eat chips I can only eat a few of them and then I’ve had enough. I never have salt on my food and feel right away if someone have salted my pasta. The worst thing I know. 

9 – I have such a disaster-thinking. Every time I’ve been grocery shopping and Jens is at home with the kids I expect the ambulance to be infront of my door when I get home and something have happened. Every time. 

10 – I have incredibly easy to get rid of things, clothes I don’t use or things I don’t think would fit in. In other words I’m the total opposite to a collector. Is there any word for that? 

That was a few things I could think of now, hehe. Tell me something no one knows about you! Those things are so much fun to read. XOXO <3

8 kommentarer