Det förekommer cookies på michaeladeler.com. Genom att fortsätta läsa på michaeladeler.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

03
/oktober
08:11

FRESH HAIR AGAIN

Hair by Janet & Antonio Axu <3

God morgon! Här får ni en bild på håret från igår. Janet körde i både mörka och ljusa slingor och klippte bort det som var slitet. Vi behöll fortfarande längden, jag vågade inte klippa mer, och la också i en toning i botten. Alltså det blev så fint, älskar verkligen färgen. Det är så svårt att fånga den på bild men vi får hoppas att det blir fint väder idag så kan jag försöka ta lite bättre bilder.

//Good morning! Here you have a picture of my hair from yesterday. Janet put in both dark and light highlights and cut of all the damaged hair. We still kept the length, I didn’t dare to cut more, and also putted in a semi-permanent color in the roots. It turned out so nice, I really love the color. It’s so hard to capture it in these pictures but I hope the weather is better today so I can take better ones. 

Här kanske ni kan se lite bättre. Jag ska som sagt försöka få lite bättre bilder i dagsljus, så färgen verkligen poppar. Älskar att fixa håret hos frisör, det känns ju aldrig så fint som just efter det. Janet berättade för mig nu att det är bra att gå och tona håret ganska ofta, det mår absolut bäst då. Ska försöka bli bättre på att gå dit och göra det. Efter all blekning så är det lite skört, men börjar bli bättre.

Nu ska vi äta frukost och sedan ska jag in till stan, göra cellprov, träffa Bisse och Lojsan och sen äta lunch med Alexandra. Ha en underbar torsdag! PUSS <3

//Here you might see a bit better. As I said I’m going to try to get some better pictures in daylight, so the color really pops. I love to get my hair done at the hairdresser, it never feels so nice as it feels just after that. Janet told me now that it’s good to do a semi-permanent color pretty often, then the hair feels absolutely the best. I’m going to try to get better at going there and do that. After all the bleaching my hair is a bit damaged, but it’s getting better and better. 

Now we’re going to have breakfast and then I’m going in to town, take my cell sample, meet up with Bisse and Lojsan and then have lunch with Alexandra. Have a wonderful Thursday, XOXO <3

6 kommentarer



02
/oktober
20:24

SO MUCH RAIN

Rain coat – Gina tricot // Sweater – Bik Bok // Pants – Cheap Monday // Shoes – Rapide Soul 

Alltså vilket regnväder vi har haft här idag. Morgonen började med så fint väder men när jag hade bokat in att fota lite med Jens så öste regnet ner, haha. Så typiskt. Därför får ni bara en regn outfit idag.

//So what a rainstorm we have had here today. The morning started with such a nice weather but when I’ve booked an appointment to take some photos with Jens the rain started pouring down, haha. So typical. Therefor you only get a rain outfit today. 

Vi försökte ändå vara lite ”artsy” men det gick väll sådär. Inte den snyggaste outfiten jag haft direkt men så praktisk. Jag älskar verkligen den här regnjackan. Har haft den så mycket nu när det regnar hela tiden.

//We still tried to be a bit ”artsy” but it didn’t turn out so well. I didn’t wear the nicest outfit but it was so practical. I really love this raincoat. I’ve had it so much now when it’s raining all the time. 

Måste dock ta och hitta mina gummistövlar. Jag har inte tagit upp alla vinterkläder ännu så jag misstänker att dom ligger i förrådet.

//Although I need to find my rubber boots. I haven’t brought all of my winter clothes up yet so I think they are in the storehouse. 

Det är ju så kallt ute nu så mössan är på hela tiden, hehe. Ville dock inte blöta ner håret så körde på luva också. Var ju hos Janet idag och fixade det så ska visa det senare.

//It’s so cold outside now so my hat is on all the time, hehe. Although I didn’t want to get my hair wet so I put on my cap too. I’ve been to Janet today to fix my hair so I’m going to show you that later. 

Efter att vi tagit dessa bilder mötte vi upp mamma och gick sedan och hämtade barnen. Livia vägrade ha sin regnjacka så hon fick cykla hem i fleecetröjan. Man orkar inte ta alla fighter så det fick vara okej, hehe.

Nu sover båda barnen, Jens är och tränar och jag ska kolla på det nya avsnittet av Paradise Hotel. ÄLSKAR årets säsong. Någon av er som kollar? Ha en underbar kväll, PUSS <3

//After we took these pictures we met up with my mom and then went to pick up the kids. Livia refused to wear her raincoat so she got to ride her bike home in her fleece jacket. You don’t have the energy for all the fights so it had to be okey, hehe. 

Now both of the kids are sleeping, Jens is working out and I’m going to watch the new episode of Paradise Hotel. I LOVE this years season. Anyone of you who are watching? Have a wonderful evening, XOXO <3

0 kommentarer



02
/oktober
08:20

COFFEE ON MY MIND

Best start of the day – coffee <3

God morgon onsdag! Varje morgon när jag vaknar är det första jag tänker på KAFFE. Alltså det är verkligen livets dryck. Kaffe med havremjölk. Finns inget bättre att starta dagen med. Egentligen vet jag inte om det ger mig så mycket mer energi än vanligt, det är själva smaken som jag gillar. Lite piggare kanske jag blir också, men det är ju svårt att veta då jag ALLTID dricker kaffe det första jag gör, hehe.

//Good morning Wednesday! The first thing I think about in the mornings when I wake up is COFFEE. This is really the drink of life. Coffee with oat milk. Their is nothing better to start the day with. Actually I don’t know if it gives me so much more energy than regular, it’s the actual taste I like. I might get a bit more alert, but it’s so hard to know since I ALWAYS drink coffee the first thing I do, hehe.  

Mina planer för dagen blev lite ändrade idag. Jag skulle egentligen iväg på en frukost tillsammans med Barebells som Sanne håller i men fick en tid hos Antonio och Janet Axu nu på morgonen och jag kunde inte tacka nej till den. Vill verkligen fräscha upp håret inför hösten. Jag har ju velat lite fram och tillbaka om jag ska klippa kortare och har fortfarande inte bestämt mig, haha. Ingen av dom tycker att jag ska så jag kommer nog inte göra det men det skulle ju vara kul med någon förändring? Vi får se, visar er senare. Ha en underbar onsdag, PUSS <3

//My plans for today got a bit changed. I was actually going to a breakfast together with Barebells that Sanne hosts but I got an appointment at Antonio and Janet Axu now in the morning and I couldn’t say no to that. I really want to fix my hair now befor the autumn. I’ve been thinking about cutting my hair short for a really long time but I still haven’t decided, haha. None of them thinks I should do it so I think I’m going to listen to them but it would be fun with some kind of change? We’ll have to wait and see what I do, I’ll show you later. Have a wonderful Wednesday, XOXO <3

2 kommentarer



01
/oktober
18:17

AUTUMN VIBES

Pants – Cheap Monday // Sweater – HERE // Vest – Zara // Hat – H&M // Sunnies – Anine Bing // Gloves – Hollies // Shoes – Rapide Soul // Bag – Poléne Paris 

Gud vad kallt det har varit här idag, helt sjukt. Jag tog på mig mössa och vantar direkt, bästa valet jag gjort, haha. Hur som helst så träffade jag upp min kompis Sara för en lunch på Mr Cake och efter det gick jag direkt och mötte upp Yohanna för en kaffe och för att få lite hjälp med att ta bilder på min outfit, haha. Jens har varit borta så mycket nu och jag har varit ensam så har inte kunnat ta en enda bild. Men här har ni i alla fall vad jag hade på mig idag.

//It have been so cold here today, it’s insane. I putted on my hat and gloves right away, best choice ever, haha. Anyhow, I met up with my friend Sara for some lunch at Mr Cake and after that I went to meet up with Yohanna for some coffee and to get some help with taking pictures of my outfit, haha. Jens have been away so much lately so I’ve been alone which means no pictures. But here you can see what I wore today. 

Lite fun fact om den här mössan, jag har haft den i typ tre år och hittar ingen annan mössa jag trivs i, haha. Har provat alla möjliga varianter men det är alltid denna jag går tillbaka till. Jag tappade faktiskt bort den en gång förra vintern men hittade den en vecka senare i barnens lost & found låda på förskolan, haha. Virrig mamma. Tur att den kom tillbaka i alla fall.

Nu ska jag läsa saga, borta tänder och mysa med barnen tills det är dags för dom att sova. Ha en underbar kväll, PUSS <3

//A fun fact about this hat, I’ve had it for about three years and can’t find any other hat that I feel comfortable in, haha. I have tried many different versions but it’s always this one I go back to. I actually lost it once last winter but found it a week later in the kids lost & found box at their preschool, haha. Confused mama. Anyhow, it was lucky that I got it back. 

Now I’m going to read a story, brush some teeth and cuddle with the kids before it’s time for them to go to sleep. Have a wonderful evening, XOXO <3

6 kommentarer




01
/oktober
08:30

A FEW QUESTIONS..

Me & my little babies <3

God morgon! Jag vet inte om många av er brukar läsa mina kommentarer (antagligen inte) så jag tänkte ta upp några frågor som jag ofta återkommande brukar få där. Lika bra att skriva ett inlägg tänkte jag så att alla kan läsa i stället för att svara varje enskild person. Här kommer frågorna.

Fråga – Hej! Älskar eran podd, bland dom bästa. Jag har en fråga. Jag känner igen mig så mycket i dig gällande katastroftänk och ångest. Det har blivit så mycket värre efter att jag fick barn. Nu ska vår dotter snart börja på förskolan och jag har totalt PANIK! Mår så dåligt över att vara ifrån henne och inte ha kontroll över henne. Tänk om något händer liksom. Målar upp massa katastrof situationer i huvudet och håller på att bli galen. Va det lika för dig när dina barn började förskolan? Hur gjorde du för att hantera det? Tacksam för svar! Mvh Rebecka

Svar – Hej fina och supertack! Jag har fått så många liknande frågor om detta och alla (eller i alla fall väldigt många) verkar tycka att det är exakt lika jobbigt. Jag själv tyckte när mina barn började att alla verkade så chillade, och att det gick bra för dom, men att jag aldrig kommer att kunna släppa ångesten och oron över barnen så att jag lika gärna kunde ha dom hemma livet ut. Jag menar, jag trodde inte att jag skulle kunna jobba ens då det enda jag gjorde var att oroa mig och tänka på hur barnen mådde, hur dom kände osv. Dock gick det fort (fortare än jag trodde) att kunna koppla bort, göra annat och bara lita på att dom mår bra, har det bra och att det är en naturlig del i livet. Man måste våga släppa taget, hur tufft det än är. När jag märkte efter ett tag hur barnen växte, skaffade kompisar, var glada och längtade dit så blev det ju tusen gånger lättare. Jag brukar liksom tänka att alla (dom flesta) går på förskola och det är ju oftast en positiv upplevelse. Man växer, lär sig att ta hand om sig själv och fungera utan sina föräldrar, vågar släppa in andra vuxna och se att dom kan också trösta, stötta och finnas där, lära ut saker osv. Jag tror att det är viktigt för barnen att få uppleva det. När jag började inse detta var det så mycket lättare, även om det kändes jobbigt i början. Låt det ta sin tid och lita på att det kommer bli bättre, ni kommer att växa båda två. Du får mer energi som mamma av att längta och vara ifrån, och även din bebis/ditt barn.

Angående katastroftankar så finns dom ju alltid där i alla fall, men dom kommer att bli mildare ju mer du litar på personalen. Dom har koll, det finns mindre farliga saker där än typ på en restaurang (allt är ju barn-anpassat) och dom klarar sig. Dessutom så anpassar sig barn så lätt, dom lyssnar mer där än hemma, dom gör som dom andra barnen och följer regler. Tro det eller ej, men dom blir som små ljus när dom är där. Försök tänka positivt och att det kommer gå bra! Stort lycka till <3

//Good morning! I don’t know if any of you read my comments (probably not) so I’m planning to post a few questions here that I often get. It’s just as good to answer here in a post for all of you to read instead of answering every single person. Here are the questions.

Question – Hi! Love your pod, among the best. I have a question. I recognize myself so much in you regarding the disaster thinking and anxiety. It got so much worse after I had a baby. Now our daughter will soon start preschool and I have total panic! Feeling so bad about being away from her and not having control over her. Also thinking about something happening to her as well. I see a lot of disaster situations in my head and I’m going crazy. Was it the same for you when your children started preschool? How did you manage it? Mvh Rebecka

Answer – Hi beautiful and super thank you! I have received so many similar questions about this and everyone (or at least very many) seems to think that it’s just as difficult. My thoughts were, when my children started, that everyone seemed so relaxed, and that it felt okey for them, and that I would never be able to release the anxiety and anxiety about the children so that I could just as well have them at home with me for the rest of my life. I mean, I didn’t think I could work or do something else when the only thing I did was worry and thinking about how the kids were feeling, how they were doing, etc. However, it went really fast (faster than I thought) to be able to unplug, do other things and just trust that they were doing well, had a good time and that it’s a natural part of life. You have to dare to let go, no matter how tough it is. When I noticed after a while how the children grew, made friends, were happy and longed for it, it became a thousand times easier. I like to think that everyone (almost everyone) goes to preschool and that is usually a positive experience. You grow, learn to take care of yourself and function without your parents, dare to let other adults in and see that they can also comfort, support and be there, teach things, etc. I think it is important for the children to experience that. When I started to realize this, it was so much easier, even though it felt hard at first. Let it take it’s time and trust that it will get better, you will both grow. You’ll get more energy as a mother of longing and being away, and also your baby/child.

Regarding disaster thoughts, they are always there anyway, but they will be gentler the more you trust the staff. They have control, there are less dangerous things there than for example in a restaurant (everything is child-adapted) and they manage. Besides, children adapt so easily, they listen more there than at home, they do as the other children do and follow the rules. Believe it or not, but they become like little lights when they are there. Try to think positive and that it will turn out amazing! Good luck <3

FrågaJag talar inte svenska men skulle gärna höra om hur du hanterar din ångest! Kanske kan du göra ett inlägg här om det? Älskar din blogg !!!!

Svar – Tack fina och absolut. Mina tips är endast utifrån hur jag upplever och alltså inte vetenskapligt bevisat på något sätt, så vet inte om det funkar på alla men här kommer mina tips. Min ångest är ju främst av allt generell, vilket betyder att jag kan få ångest av olika platser/situationer som jag utsätter mig för. Det är väldigt sällan jag känner ångest hemma eller på en trygg plats så den typen av ångest är jag dålig på. Gällande den generaliserade ångesten så brukar jag alltid försöka lura min hjärna. När jag känner att panik-attacken och ångesten är på väg (tillexempel på en flygplats/buss eller matkö) så försöker jag tänka på annat. Kollar i telefonen, ringer en kompis (oftast min man) eller lyssnar på en jättespännande bok eller en podd. Allt alltså för att få min hjärna att fokusera på andra saker. Eftersom att jag är rädd för att svimma så har jag alltid dextrosol i väskan/fickan, och bara vetskapen av att den ”tryggheten” ligger där gör det enklare. Försök hitta sånna knep att ta till och försäkra din hjärna om att det hjälper, den finns där och händer någonting så kommen den saken hjälpa dig.

Sen tänker jag också alltid, när hjärtat börjar rusa, att ingen har någonsin dött av ångest, det är inget farligt. Det är ett fullt naturligt tillstånd som uppstår i kroppen, bara vid fel tidpunkt. Förr i tiden varnade denna signal oss för faror, utsöndrade adrenalin för att tex springa i väg och därför känns det obehagligt nu när man kanske tom står still med all denna adrenalin i kroppen. Låt adrenalinet komma och sedan passera, snart går pulsen ner igen, du behöver inte få panik, du kommer inte dö, det är bara en reaktion som råkade komma fel, ingenting är farligt. Andas djupt, fokusera inåt och som sagt, AVLED tankarna. Tänk i stället – vad ska vi äta till middag? Å vilken fin klänning jag såg på den där kvinnan, undra vart den kommer i från? osv. Hoppas att något av tipsen kan hjälpa <3

//Question – I don’t speak Swedish but would love to hear about how you manage your anxiety! Maybe you could do a post here about it? Love your blog!!!!

Answer – Thank you beautiful and absolutely. My tips are only based on my experience and not scientifically proven in any way, so I don’t know if it works on everyone but here are my tips. My anxiety is mainly generalized anxiety, which means that I can get anxiety from different places/situations that I expose myself to. It’s very rare that I feel anxiety at home or in a safe place so that type of anxiety I don’t know so much about. Regarding the generalized anxiety, I always try to fool my brain. When I feel that the panic attack and anxiety are on the way (for example at an airport/bus or food queue) I try to think of something else. Checking my phone, calling a friend (usually my husband) or listening to a very exciting book or podcast. In other words everything to get my brain focused on other things. Since I’m afraid of fainting, I always have dextrosol (sugar pills) in my bag/pocket, and just the knowledge that that ”security” is there makes it easier. Try to find tricks like that and assure your brain that it helps, it’s there and if something happens this thing will help you.

Then I also always think, when the heart starts to rush, that no one has ever died of anxiety, it’s not dangerous. It’s a fully natural state that occurs in the body, only at the wrong time. In the past, this signal warned us of dangers, gave as a adrenaline rush, to help us run away and therefore it feels uncomfortable now that you may even stand still with all this adrenaline in your body. Let the adrenaline come and then pass, soon the pulse goes down again, you do not need to panic, you will not die, it’s just a reaction that happened to come in the wrong place and time, nothing is dangerous. Breathe deeply, focus inwards and, as I said, DIVERT your thoughts. Instead you can think about – what we should eat for dinner? What a beautiful dress that woman had, I wonder were it’s from? etc. Hope some of the tips can help <3

FrågaBra ide! Det är ett bra sätt att lära känna dig mer. Jag har en känsla av att du var mer personlig tidigare, så jag tror att det skulle vara kul att läsa den här typen av inlägg igen.
Mina två frågor 1. Vill du ha fler barn? Varför inte? Skulle du ändra någonting i ditt liv före/efter att du fått barn? Ångrar du någonting? Vad är ditt råd till framtida mödrar?
2. Är du orolig att dina barn inte blir nöjda med hur mycket uppmärksamhet du ger dem på din blogg/Instagram när de är gamla/äldre? Hur tror du att dina sociala mediekanaler/vanor förändras när dina barn blir äldre? Planerar du att göra vloggar också?

Svar – Vad kul att du tycker det! Ska försöka svara så bra jag kan. Börjar med fråga 1. Just nu vill jag inte ha fler barn, är väldigt nöjd med mina två. Upplever att allt blir lättare ju äldre dom blir och jag vill inte kasta mig tillbaka till spädbarnsåren, är klar med det. Sen kanske jag ändrar mig i framtiden men just nu är jag nöjd. Jag vet inte om jag skulle ändrat någonting, det är så svårt att säga. Det jag i så fall skulle velat göra annorlunda efter mitt första barn är att försöka att ta en dag i taget, inte vara så stressad och orolig över allt. Bara låta saker komma till mig, inte stressa över att ta den där ”första promenaden” eller komma tillbaka till min gamla kropp. Jag hade nog njutit mer, varit snällare mot min kropp och lyssnat mer på den. Även öppnat upp mig lite mer mot andra, kanske berätta att allt inte är på topp dom första veckorna (det var det inte för mig, speciellt inte med första). Jag var till och med besviken efter förlossningen eftersom att ingenting blev som jag trodde. Jag kände inte känslorna som jag trodde (total lycka), jag var mer rädd, chockad och i någon typ av kris. Förstod inte vad som hänt, hur jag skulle göra, vem jag är eller hade blivit. Väntade konstant på den där bebisbubblan som aldrig kom och skämdes över att jag inte verkade känna som andra mammor som svävade på moln. Rådet där är att ta det som det kommer, majoriteten svävar inte på moln. Första tiden med en bebis är både skrämmande, läskig och underbar på samma gång, och det går i vågor hela tiden. Ena sekunden är du glad och andra helt förstörd för att man inte förstår vad som händer och allt är OKEJ. Inget är konstigt eller något du ska känna dåligt samvete för. Det är en miljard hormoner som frisätts i kroppen och alla reagerar olika på det. Var inte så hård mot dig själv, försök bara hålla dig kvar i berg-och dalbanan så gott det går och rid ut stormen. Det kommer gå över förr eller senare.

Fråga 2. Nej det är jag inte orolig för. När dom blir tillräckligt stora för att bestämma själva vad dom vill så får dom såklart göra det. Nu bryr sig ingen av dom, dom är för små. Jag hoppas och tror att dom bara kommer att se det som en kul grej när dom blir äldre, annars får jag väll sitta och ta bort allting, eller låsa bloggen, hehe. Mina vanor kommer nog ändras när dom blir äldre då dom kommer ha en egen vilja. Jag tror att det då blir lite mer fokus på mig själv och mindre på dom. Det sker nog naturligt skulle jag tro. Angående vloggar så vill jag så gärna börja med det, men jag har inte tid. Eller jag kanske har tid men har bara inte prioriterat det. Vill prova göra en första vlogg snart, ska bara hitta rätt tillfälle, hehe. Återkommer med det.

Hoppas att ni fick svar på era frågor. Skulle ni vilja ha en frågestund här på bloggen snart? Då kanske jag inte kan svara lika utförligt på alla frågor, men någonting i alla fall. Om ni vill så får ni gärna kommentera så kan jag lägga upp ett sånt inlägg senare där ni får ställa era frågor. PUSS <3

//Question – Great idea! It’s a good way to get to know you more. I have a feeling you were more personal in the past, so I think it would be fun to read these kind of posts again. My two ideas/questions: 1. Do you want to have more children? Why (not)? Would you change anything in your life before/after having kids? Do you regret anything? What is your advice to future mothers?

2. Are you concerned your children won’t be happy about the amount of attention you give them on your blog/Instagram when they are old(er)? How do you think your social media channels/habits will change when your children get older? Do you plan to do vlogs as well?

Answer – Happy you feel that way! I’m going to try to answer as good as I can. Starting with question 1. Right now I do not want more children, I’m very satisfied with my two. I feel that everything gets easier the older they get and I don’t want to throw myself back to the infant years, I’m done with that. Then maybe I will change my mind in the future but right now I’m satisfied. I don’t know if I would change anything, it’s so hard to say. What I maybe would like to do differently after my first child was born is to try to take one day at a time, not to be so stressed and worried about everything. Just let things get to me, don’t stress about taking that ”first walk” or get back to my old body. I should have enjoyed more, been kinder to my body and listened to it more. Also opened up a little more to others, maybe tell you/them that everything is not on top in the first few weeks (it was not for me, especially not with the first). I was even disappointed after the birth since nothing became as I thought. I didn’t feel the emotions I thought (total happiness), I was more scared, shocked and in some kind of crisis. I did not understand what happened, how I should do, who I was or had become. I was constantly waiting for that ”baby bubble” that never came and I was ashamed that I didn’t seem to feel like other moms hovering on clouds. The advice I have there is to take it as it comes, the majority does not hover on clouds. The first time with a baby is both scary, terrifying and wonderful at the same time, and it comes in waves all the time. One second you are happy and the next completely ruined because you don’t understand what’s happening and everything is OK. Nothing is strange or something you should feel bad about. There are a billion hormones released in your body and everyone reacts differently to that. Don’t be so hard on yourself, just try to stay in the roller coaster as best you can and ride out the storm. It will pass sooner or later.

Question 2. No, I’m not worried about that. When they get big enough to decide for themselves what they want I’m going to let them. Now none of them care, they are too small. I hope and think that they will just see it as a fun thing as they get older, otherwise I will have to sit down and remove everything, or lock the blog, hehe. My habits will probably change as they get older as they will have their own will. I think there will be a little more focus on me and less on them. It probably happens naturally, I would think. Regarding vlogs, I would like to start with it, but I don’t have the time. Or I may have time but just haven’t prioritized it. I want to try to make a first vlogg soon, I just have to find the right opportunity, hehe. I will get back to you with that.

Hope you got answers to your questions. Would you like to have a question time here on the blog soon? Then I may not be able to answer all the questions in detail, but at least something. If you would like that please leave a comment. In that case I can post such a post later where you can ask your questions. XOXO <3

4 kommentarer