Det förekommer cookies på michaeladeler.com. Genom att fortsätta läsa på michaeladeler.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

10:00 | februari 2, 2017

THE BREASTFEEDING

Michaela Deler LIVIA VALTER (1 av 1)-8

Nu när Valter snart är två månader så tänkte jag skriva lite om hur amningen går! I början tyckte jag att det gick lite trögt, han ville inte riktigt ta tag, sov mest och jag oroade mig konstant för om han fick i sig tillräckligt. Hans vikt ökade inte jättemycket i början men efter ett tag blev det bättre och helt plötsligt gick han upp nära 500 gram på 10 dagar. Nu går det lite trögare med vikten igen (den här gången gick han upp 100 gram på 10 dagar) men jag antar att det går i perioder. Han strular inte lika mycket längre, bara då och då vilket ändå känns okej. Han har ett favoritbröst (vänstra) vilket har gjort att det nästan bara produceras mjölk i det bröstet. Jag försöker alltid börja med det högra men han blir så frustrerad efter bara några minuter när det inte rinner till lika snabbt som på det vänstra. Någon som har några tips?

Mina känslor kring amningen då? Jag är glad att det funkar då det är väldigt praktiskt. Jag behöver inte tänka på att ta med pulver, varmt och kallt vatten, sterilisera flaskor osv. Annars så känns det inte så mycket mer än så. Jag kan inte säga att jag direkt tycker att det är mysigt för det gör jag inte. Jag har hört så många som ”älskar att amma” och som tycker att det är så fantastiskt men jag är inte en av dom. För mig är det ingenting speciellt och jag längtar lite efter att han börjar äta så jag får tillbaka min kropp igen. Hade det inte varit så jobbigt med flaskor och pulver så hade jag inte haft någonting emot att köra på bara ersättning till honom också (Livia fick det då amningen aldrig riktigt kom igång).

Summa kardemumma så funkar det bra. Valter är nöjd och jag är nöjd. Till er som vill och kan amma så är ju det fantastiskt, och till er som inte kan eller inte vill så är det ingenting märkvärdigt. Man kanske inte får utrycka sig så men jag gör det ändå. Jag önskar att någon sa det till mig när jag inte fick till amningen med Livia. Allt jag hörde var hur mysigt det är, hur bra man anknyter till sitt barn osv. Där kan jag säga att det inte är någon skillnad alls. Jag knöt an till Livia nästan bättre än till Valter, och då fick hon ersättning och inte han. Att det skulle göra immunförsvaret bättre stämmer säkert, men Livia var inte sjuk en enda gång innan hon var typ 10 månader så hon verkade ha bra immunförsvar hon också – trots ersättning.

Jag tror att det bästa man kan göra är att lyssna på vad man själv vill och agera efter det. Ditt barn mår bra om du mår bra. Jag vet att det är klyschigt att säga så men det stämmer verkligen. Jag var ledsen många stunder då jag kände mig så dum för att jag valde att sluta amma Livia efter två veckor men hon har aldrig lidit av det. Hon är en fantastisk tjej som alltid har varit glad och sovit hela nätter (19-07) sedan hon var tre månader. Hon kändes alltid nöjd, mätt och glad, vilket jag inte kan säga att Valter gör alla gånger. Han påverkas av vad jag äter vilket Livia aldrig gjorde pga ersättningen – hon fick samma varje dag. Nu låter det som att jag promotar ersättning och det kanske jag gör? Inte om man ser till det praktiska men annars. Som sagt, alla får göra som dom känner själva! Jag önskar bara att ingen av er ska känna er ledsna eller misslyckade om saker inte går som planerat. Ni gör vad som är bäst för era barn, oavsett vad, punkt.

Någon som vill dela med sig av sina erfarenheter så kommentera gärna! Det kan kanske hjälpa någon annan som behöver det <3

//Now when Valter soon is two months I´m planning to write a post about the breastfeeding! In the beginning I thought it was a bit hard, he didnt really want to take the right grip, he was sleeping all the time and I was constantly worried about if he was eating enough. He didnt gain as much weight as he was suppose to in the beginning but after a while it got better and all of a sudden he had gain about 500 grams in 10 days. Now the weight gaining is a bit slow again (this time he gained about 100 grams in 10 days) but I guess that it goes in different periods. He doesnt shake his head and lets go of the breast as much as he use to anymore, just now and then and that feels okey. He has one favorite breast (the left one) which have made that breast take over the whole milk production. I always try to give him the right breast first but he gets so frustrated after only a few minutes when the milk doesnt come as quickly as it does in the left one. Anyone who has any tips for me? 

Then my feelings about the breastfeeding? I´m happy that it works since it´s very practical. I don’t need to think about bringing powder, worm and cold water, sterilizing bottles and so on. Otherwise it doesnt feel so much more than that. I can’t really say that I think it´s cozy because I don’t. I have heard so many people saying that they ”love to breastfeed” and that they think it´s amazing but I´m not one of them. To me it´s nothing special and I´m actually longing for him to start eating so that I can get my body back. If it wasent that hard with all the powder and bottles I wouldn’t mind giving him just the baby formula too (Livia got that since the breastfeeding never really worked). 

In total it works fine. Valter is happy and so am I. To you who wants and can breastfeed – thats amazing, and to you who can’t or don’t want too – it´s nothing special. Maybe you’re not allowed to say that but I´ll do it anyway. I wish someone sad that to me when the breastfeeding didnt work with Livia. Everything I heard was how wonderful it is, how well you bond with your baby and so on. On that point I can say that it´s no difference at all. I almost bonded better with Livia than with Valter, and then she got baby formula and not him. That the breastfeeding makes the immune system better may be true, but Livia wasent sick a single time until she was about 10 months so she seem to have a good immune system too – in spite of the baby formula. 

I think that the best you can do is to listen to what you want for your self and do so. Your baby feels good if you feel good. I know that it´s such a klysche to say that but it´s really the truth. I was so sad many times since I felt so bad for deciding to stop breastfeeding Livia after only two weeks but she have never suffered from that. She is an amazing girl who always have been happy and sleeping thru the whole night (07.00 pm – 07.00 am) since she was three months. She was always pleased, satisfied and happy, which I can’t say about Valter all the time. He gets affected by what I´m eating which Livia never did because of the baby formula – she got the same every day. Now it sounds like I´m promoting baby formula which I might do? Not if you see from the practical side but otherwise. As I said, everybody gets to do what feels best for themselves! My only wish is for every body not to feel sad or as a failure if things doesnt go as planed. You all do whats best for your kids, no mater what, end of story. 

Anyone who wants to share their experience please leave a comment! It may help someone else who needs it <3


26 kommentarer



26 kommentarer om “THE BREASTFEEDING”

    Tycker dina tankar låter väldigt sunda, man ska inte bry sig som mycket om normer och ”hur man gjort i alla tider”. Jag har flera vänner som valt bort amningen helt enkelt för att dom inte vill och jag tycker att alla får göra som dom själva vill och vad dom mår bra av 🙂

    Svara

    Exakt samma tycker jag <3<3 Det är verkligen upp till var och en 🙂
    Kram <3<3

    Svara

    Min dotter blir 3 månader imorgon och jag helammar henne. Idag tycker jag oftast att amningen är jättemysig, men jag känner igen mig i det du skriver. Första 1-2 månaderna tyckte jag att det var jobbigt att amma och ville också bara ha tillbaka min kropp. Kände mig uppbunden och tyckte det var jobbigt att inte sambon kunde hjälpa till med matningen. Dottern strulade också vid bröstet ibland; ammade, släppte bröstet och skrek, ammade, släppte och skrek och ibland upplevde jag att hon inte blev mätt. Kände mig maktlös och ville bara ge upp. Hon hade också en period där hon favoriserade ena bröstet. Sen plötsligt så började allting fungera och amningen har sakta men säkert blivit till något mysigt och härligt 🙂

    Vet inte om jag har något tips på hur man kan göra om bebisen favoriserar ena bröstet, men för mig fungerade det att ge bröstet hon tyckte mindre om när hon var pigg och glad. På kvällen fick hon alltid favoritbröstet. Det har även alltid fungerat bra att liggamma på bröstet hon inte tycker lika mycket om. Vet inte varför, men kanske blir flödet eller vinkeln mer gynnsam så. Har även fått tipset att ”lura” henne och lägga till som om hon skulle amma på favoritbröstet (att hon ligger på vänster öra även när hon ammar vänster bröst), men det är ingenting jag testat.

    Kram

    Svara

    Mysigt 🙂
    Åh tack för superbra tips! Jag gör lite samma som dig med att ge honom det andra bröstet när han är pigg hehe 🙂
    Kram <3<3

    Svara

    Jag pumpade det bröstet som inte var favoritbröstet 🙂 På så sätt så fortsatte mjölken att rinna till där. Har ammat så mycket jag haft mjölk till men även kompletterat med ersättning på båda mina barn, jag tyckte att det var mycket lättare att veta hur mycket de fick i sig då. Min förstfödde var så himla slö så han låg mest och myste när han skulle äta så det tog en evighet att mata honom (även om det var mysigt att sitta och titta på Oprah, Dr Phil och andra ”kvalitets-serier” under tiden, haha. Så jag började med tillägg när han var 3 månader, funkade toppen.
    Överlag måste vi sluta att döma andra för de val de gör. Have a little faith in people och tro gott om att de gör så gott de kan, amning eller inte, förskola eller inte etc
    Stor kram

    Svara

    Okej! Jag funderade på det också ett tag men jag låter det vara så får vi se 🙂
    Verkligen! Håller helt med!!
    Kram <3<3

    Svara

    Håller med till fullo! Jag kunde amma och gjorde således det, men jag tyckte inte att det var mysigt alls. Saknade det inte en enda sekund när det tog slut.

    Svara

    Håller med dig till fullo. Min dotter (lika gammal som din) ammade jag tills hon var cirka 8 månader och med ungefär samma upplevelse som du har med din son. Väntar min andra dotter om ett par månader och ska försöka amma henne som första, med allt vad det innebär. Tyckte det var ”skönt” när ettan slutade, och verkade vilja sluta. Kontentan blir att jag längtar så efter henne, men inte efter amningen, typ bara att det är praktiskt. Tyckte dessutom inte om att amma offentligt, inte pga andra utan pga att jag inte tycker om att visa tuttisarna hejvilt. Även om det är naturligt.
    Tack för din fina blogg!

    Svara

    Åh grattis! Vad kul! 🙂
    Samma här! Eftersom att han strular och släpper ibland så blir det ju extra jobbigt…
    Kram <3<3

    Svara

    Fick tips att Prova att hålla honom så han ligger likadant när han tar högra bröstet också.. Alltså att han liksom ligger mer utmed midjan, ofta vänder man ju på dem så de har sitt vänstra öra upp när de äter från vänster bröstet och högra öra upp mot dig när de äter från höger bröst. Men att han ligger åt samma håll även när han äter från höger, bulla upp med.kuddar för att lura lite. Funkade för.mig men kanske var Bara inbillning 😁

    Svara

    Ja jag har provat det några gånger men det verkar inte vara någon skillnad. Har provat liggamma då och då och det funkar lite bättre 🙂 får hoppas att han får till det även på den sidan snart, hehe 🙂
    Kram <3<3

    Svara

    Min son är 6 veckor och jag helammar också. Jag håller med dig i det du skriver, det är så praktiskt att amma men man blir ju låst också… Och det mysiga med att amma tycker jag handlar mer om att jag matar mitt barn och han då är 100% nöjd, men det hade han varit med en flaska också. Jag kommer helamma honom i sex månader om det funkar, men ska bli skönt när min sambo kan mata honom också 🙂

    Svara

    Känner exakt samma. 6 månader är mitt mål men om det på något sätt inte funkar, att jag måste komplettera med ersättning och han skulle ta flaskan bra så skulle jag sluta tidigare 🙂
    Kram <3<3

    Svara

    Hej!
    Jag blev så glas över ditt inlägg och din ärlighet! Min tjej är 1 år och 9 månader och när jag var gravid med henne hade jag inställningen att: absolut ska jag amma, men funkar det inte så är det inga problem med ersättning! Den största chocken kom när alla hormoner satte igång efter födseln och hela min kropp typ skrek att jag skulle amma mitt barn- och det gick verkligen inte. Försökte och försökte tills vi beslutade att köra med ersättning. Har aldrig känt mig som en sämre person/ nybliven mamma som inte kunde med det enklaste typ, att ge mitt egna barn mat som är det bästa för henne.
    Jag ägnade nätter åt att googla- ersättning vs amning och grät, hade ångest över hela situationen. Dagen jag slutade pumpa och satsade helt på ersättningen försvann all min ångest samtidigt som hormonerna försvann ur kroppen- så skönt. Jag har knutit an till mitt barn helt otroligt trots ingen amning, hon var inte sjuk en endaste dag innan hon började på dagis i höstas och hon har vart ett glatt och nöjt barn som sovit hela nätter sedan hon var 3 månader. Är så glas att vi tillslut tog beslutet att köra på ersättning idag, och hoppas jag slipper gå igenom den ångesten jag gick igenom innan beslutet togs. Så rack igen för ditt ärliga inlägg- det var ett sådant jag letade efter när jag låg och sökte på nätterna i ångest efter lite stöd från andra så känner likadant eller hade lite positiv erfarenhet från flaskmatning- att det är precis lika bra och helt okej!
    Tack! Och tack för din blogg😊

    Svara

    Åh fina du!! Jag var EXAKT likadan med Livia. Jag googlade och googlade, försökte hitta bara massa positiva saker med ersättning och googlade till och med vad som var negativt med amning. Den ångesten var inte att leka med alltså. Jag håller med dig, är så glad att jag valde att göra det jag gjorde då själva amningen gav mig ännu mer ångest..
    Tack själv!! Dom som läser inlägget ser nog också din kommentar så du hjälper dom lika mycket som jag gjorde med att skriva din erfarenhet 🙂
    Massa kramar <3<3

    Svara

    Åh, jag hade kunnat skriva PRECIS detta inlägg för bara några veckor sedan. Detta trots att det är mitt andra barn jag flaskmatar pga att amningen aldrig fungerat. Tycker därav att jag borde varit mer förberedd men alla dessa hormoner.. Nu, med lite perspektiv, tänker jag att föräldraskapet ju är oändligt. Hur en väljer alternativt blir tvungen att mata sitt barn under den första tiden är ju rätt obetydligt i sammanhanget.
    Och för övrigt, som vår kloka bvc sköterska säger: anknytningen strömmar inte ur bröstet utan är en mycket mer avancerad process än så.
    Hajar dock smidigheten med amningen, trots viss rutin är det rätt tradigt att kånka på flaskor, vatten osv överallt 😋
    Skitbra inlägg för övrigt, upplever debatten ersättning vs amning som så polariserad för övrigt. Antingen promotas det ena eller det andra allt som oftast.

    Svara

    Tack fina du <3<3
    Bra BVC sköterska du hade! Det är exakt så det är ju 🙂
    Kramar <3<3

    Svara

    Jättebra inlägg, som behövs!
    Jag upplevde att det var rätt stor press på BB att amning var en självklarhet. Det har förvisso funkat bra, och det är jag glad för, men att inte känna sig som en ”dålig mamma” om att man vill introducera ersättning av någon ankedning är viktigt!
    Kram

    Svara

    It’s weird how so many people, men and women alike, don’t even know that breastfeeding is not easy and natural for all mothers. I’m glad that you opened up. I’ve read only one similar post about breastfeeding struggles before – and there it said that women feel helpless and ashamed and feel like bad mothers if they can’t breastfeed – and that is ridiculous!. I think you put it very nicely that babies are happy if their mothers are.
    On the other hand I also am appalled at people who shame women for breastfeeding in public. It’s for the baby’s good, leave the woman do what she has to, either breastfeed or bottle feed, up to her.
    I think each mother knows best, and should definitely not feel bad about the choices she makes. Also for those suffering from postpartum depression – it’s nothing to be ashamed of, and it doesn’t mean you’re a bad parent. Sometimes things just go out of hands.
    Valter is really cute!

    Svara

    Exactly! Thanks for those words. I feel exactly the same 🙂
    Oh thank you so much <3<3

    Svara

    Hej,

    Tack för din ärlighet! 🙂

    Min son blir två i maj och jag har egentligen alltid vetat att jag aldrig kommer att vilja amma. Så jag stod på mig under hela graviditeten, min bm frågade om jag kanske kunde tänka mig att prova men jag ville helt enkelt inte. Så detta skrevs in i min journal och direkt efter förlossningen fick jag en tablett som hämmar mjölkproduktionen i kroppen, sen var det inte mer med det! Så vår lille kille har endast fått ersättning, aldrig någon bröstmjölk, och han är världens mest friska och gladaste unge. Det jag känner har varit skönt är ju att min man redan från första dagen kunde ta mkt av ansvaret med matningen och att lilleman alltid var så himla mätt och nöjd, sovit hela nätter i egen säng ända från början osv. Sedan, när han blev några månader, kunde jag och mannen även lämna bort honom till mormor kortare stunder eftersom hon kunde mata honom.

    Så, summa summarum, jag dömer ingen och tycker att alla gör det som känns bäst för dem, men har känt att många, främst äldre kvinnor, har dömt mig. Men det här har funkat SÅ bra för oss och jag tvivlar inte på att vi kommer göra likadant den dagen det blir dags för ett syskon 🙂

    Kram!

    Svara

    Åh! Härligt att höra! Bra att du stod på dig, du vet ju bäst vad som funkar för dig/er, där ska ingen annan ha en åsikt tycker jag.

    Kramar till dig <3<3

    Svara

    Tycker som du😊 Himla praktiskt med amning, men längtar oxå efter att få tillbaka min kropp. Tycker dock att det är ganska fantastiskt att kvinnokroppen kan tillverka allt en liten bebis behöver👍🏼 Och nån gång ibland är det faktiskt lite mysigt😊 Men å andra sidan är det lika mysigt att mata en bebis med flaska, det är den där njutningen man ser att bebisen får när den äter, det är den som är så härlig😍
    Mvh Cilla mamma till 11 veckor gamle Lowe💙

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Jag accepterar villkoren som finns här